Långfredagen handlar om döden naturligtvis. Trots att döden är det enda vi säkert kan veta att vi kommer att få uppleva gör vi allt vi kan för att inte låtsas om detta faktum.
Då Jesus dog var lärjungarna förvarnade och på något sätt förberedda. Då Jesus uppstod ett par dagar senare var de totalt oförberedda, den möjligheten fanns inte i deras begreppsvärld.
Dagens vandring handlade om vår egen dödlighet - hur och om vi förbereder oss.
Vad kan vi egentligen ta med oss? Att tömma sig på allt onödigt - är det att förbereda sig?
På Allarps berg var marken snötäckt och 'död' - om ett par veckor kommer vitsippor, blåsippor, ramslök och andra vårblommor uppfylla allt. Tomrummet fylls på nytt. Rottrådarna lever även då allt är till synes dött.Efter att ha fyllt tomrummet i magen tog vi oss ner för berget. Här lämnade 4 vandrare oss.
Vi vandrade i tystnad och lugnet var påtagligt.
Tystnades bröts av Dag Hammarskjölds ord om att varje människa bär på ”ett centrum av stillhet omgivet av tystnad”. För honom (och oss alla) handlar det om att komma bort från behovet av att vara uppfylld av sig själv - av att vara sitt eget centrum. "Det är blott när skålen är tom som centrum blir Gud".
I kyrkan avslutade vi med en fin korsandakt då altarskåpet stängdes.
Dagens vandring var ca 6 km lång - som alternativ kunde man välja att meditationsvandra i kyrkan en timme före korsandakten
 |
| Längtan efter vår |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar