Fredagen 18 Juli
I norra delen av Agusa by, på vägen mellan Hörröd och Andrarum, finner du den – Agusastugan. Där samlades 11 förväntansfulla pilgrimsvandrare, för att äta tillsammans och lära känna varandra.
Agusastugan är en vinkelbygd korsvirkesgård från mitten av 1800-talet. Den sista personen som bodde på gården var Anna Mårtensson och hon lämnade den i samma skick som då hon föddes här 1873 med möbler, kläder, verktyg, husgeråd med mera i orört skick. 1946 köpte Albo Härads Hembygdsförening Agusastugan på auktion och fungerar som hembygdsmuseum idag.
Denna natten sov vi alla ute - vissa i tält, andra under bar himmel. Förhållandena var perfekta - torrt och varmt.
Lördagen den 19 juli Agusa – Eljaröd ca 19 km
Vi vandrar från Agusa kl 8.30 - följer Jären (den största sk getryggsåsen i Skåne). Dagens tema handlar om att vara misslyckad. Att i det misslyckade finns en öppning. Det gamla, det som inte håller får lämnas och det ger plats för något nytt. Evangelium handlar om det nya, det glada budskapet. Vid Alunbruket café stannar vi till och intar förfriskningar och njuter av den vackra trädgården.Strax efter Hallamölla vattenkvarn firar vi mässa. Väl framme i Eljaröd går vi ner till friluftsbadet och därefter är vi hungriga. Vi sover i den gamla skolan (Bygdegården) invid kyrkan.
Söndagen den 20 juli Eljaröd – St Olof ca 16 km
Vi vandrar från Eljaröds kyrka kl 8.30, några vandrare lämnar oss och andra ansluter. Vi vandrar förbi Amerikagården och Tjörneröds mölla. Dagens tema utgår från Petrusbrevet om levande byggstenar, formbarhet, vårt andliga tempel och om rummets helighet. Vid jungfrukällan möts vi av familjen Lindén Tell, som till vår glädje spontant ansluter till måndagens vandring.
I St Olof blir vi väl mottagna - förfriskningar och visning av kyrkan innan vi firar mässa kl 18.00. Friluftsbadet i St Olof öppnas för oss och vattnet håller hela 32 grader - underbart efter dagens svettiga vandring. De flesta sover i kyrkan under de öppna valven denna natt.
Måndagen den 21 juli St Olof – Havet ca 16 km
Vi inväntar de vandrare som kommer med buss till St Olof och ger oss iväg ca kl 9.15. Första rasten blir i Raskarum där Astrid bjuder oss alla 14 på förmiddagskaffe och vår hund på vatten och kött.Vi följer Rörums södra å till Stockeboda, där vi äter en god middag. Vi säger farväl till Ann-Kristin som skadat sin fot – sedan fortsätter vi till Forsemölla – över Rörums backar där vi firar mässa – och äntligen ut till Havet. Vågorna leker med oss då vi kastar oss i vattnet. Vi går längs med stranden och stannar vid Knäbäckshusen där vi sover denna natt.
Dagens tema har handlat om att följa vattnet, om riktning och om att hitta källan. Att törsta och hungra som positiva känslor, om att våga kasta sig ut på djupt vatten. Hur tar sig vårt utflöde för uttryck?
Tisdagen den 22 juli Knäbäckshusen – Stenshuvud ca 10 km
Idag har många lämnat oss - arbete och vardagen pockar på. Men vi är 6 vandrare kvar och avslutar dagarna med en vandring genom reservatet upp på Kortelshuvud och avslutar i naturrummet på Stenshuvud (efter att ha varit på toppen). Vi anknyter till den åttonde dagen - bonusdagen. Hur långt måste jag vandra för att komma hem? Om uppbrott och förvandling - om övergångar.
Vi har varit totalt 19 vandrare och lika många pilgrimsvänner som tagit emot oss, öppnat sina hem, fixat fika, agerat badvakter och chaufför. Tack för dessa dagar!
Herre, visa oss Vägen - och gör oss villiga att vandra den
Pax et Bonum!
"Helt plötsligt, en dag när du är ute i skogen, ser du träden, himlen och stenarna som för första gången. Du har för en liten stund släppt kontrollen och verkligheten träder fram som den är, i sitt heliga oberoende.
Tomas Tranströmer formulerar i en haiku: Närvaro av Gud. / I fågelsångens tunnel / öppnas en låst port. För ett ögonblick träder fågelsången fram i egen rätt och i stunden öppnas en port mot en inre rymd. Dag Hammarskjöld kallar den för ett centrum av stillhet, omgivet av tystnad.
Vi behöver stå i kontakt med denna inre öppenhet. Vi har så lätt för att recensera. Sekundsnabbt bedömer vi något som vackert eller fult och bildar oss en uppfattning om bra eller dåligt. Så sluts det inre rummet och vi vet hur vi ska tänka och handla. Det är väl uttryck för ett behov av kontroll.
Det handlar om att beröra och låta sig beröras av världen – också där dess brustenhet går i dagen."
(Pelle Bengtsson)
