söndag 22 april 2012

Vandring i heligt rum

Samling vid Vittserödsgården
Söndagen den 22 april var vi 32 personer som trotsade regnet och begav oss till Vittseröd och det gamla stenbrottet för att pilgrimsvandra i historisk miljö.
Numera är "Pågagraven" vattenfylld





Här togs för 1000 år sedan sten till flera kyrkor bland annat Lunds domkyrka, Vä kyrka, Höörs och Hallaröds kyrka.





















Mats och Eva Wigell var vägvisare och Anders Ödman berättade entusiasmerande. Vi stannade 5 gånger för reflektioner över det heliga rum som byggs av sten - både yttre och inre. Det handlade om att rikta sig mot ljuset, att få rätt perspektiv, om att kantiga stenar är lättare att foga samman, att ju (öd-)mjukare en sten är desto lättare är den att forma, att se livet som en triumfvandring (i triumfkorsets tecken), om mellanrummen som helst ska vara tomma för att kunna fyllas med något nytt - det sanna livet....






Spåren efter brytningen är många och det är ett mycket vackert område med ett flertal kvarliggande kvarnstenar (som i och för sig vittnar om människors förlorade arbetsinkomst då kvarnstenar plötsligt inte längre efterfrågades).





1897 hände här ingenting men år 2012 så fikade vi här - och regnet gjorde en kort stunds uppehåll



söndag 15 april 2012

Må Bra helg 13-15 april på stiftsgården Åkersberg

Fredag
Efter att ha ätit en god middag i trevligt sällskap, lyssnade vi (ca 25 personer) till Katarina Gisow som visade bilder och berättade om sin pilgrimsvandring förra sommaren; "El Camino - 80 mil - ur mitt perspektiv"- inspirerande!

Lördag
Lördag kl 10.00 var vi 12 personer och en hund som samlades för att  pilgrimsvandra till Dagstorpssjön. Pilgrimsprästerna Anders Ekelin och Gullbritt Sörensen ledde vandringen. 

Vitsipporna blommade
På vägen till Dagstorpssjön hade vi sju stopp - vid varje stopp fick vi en nyckel till vårt andliga rum: Frihet, Enkelhet, Bekymmerslöshet, Tystnad, Långsamhet, Delande och Andlighet. Vandringen avslutades med att vi firade pilgrimsmässan tillsammans ute på udden vid Dagstorpssjön.

Kl 15.00 var vi tillbaka på stiftsgården och några valde att sätta sig i bastun direkt, andra tog en fika och var sedan med på yoga ledd av Madeleine Arderup. Dagen avslutades med middag, mys framför brasan och samtal.

 Söndag

Även på söndagen samlades vi som ville vandra (9 personer och en 'annan' hund) kl.10 i kapellet på Stiftsgården. På morgonen var det kallt och duggade lite, men det klarnade snabbt upp och blev en solig och bitvis varm vandring.


 Denna dagen var det en smyginvigning av Olofsleden i Skåne, då vi för första gången med grupp begav oss i riktning mot Fulltofta naturcentrum. Den ordinarie invigningsvandringen sker i sommar, den 10-15 juli. 



 "Pilgrimsmotivet vinner allt större terräng i våra kyrkor. Det är ingen slump. Pilgrimsvandring och vallfärd har alltid varit kännetecken på en levande kyrka. De första kristna kallades "Vägen"."
(ur Lilla pilgrimsboken)
Efter lunchpausen vid Bjeverödsdammarna var vandringen lätt.

Söndagens tema handlade om relationen till Gud som de flesta texter i påsktiden. Vi höll oss kring profeten Jeremias bild av Gud som krukmakaren "som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer". Även idag hade vi sju stopp, och de handlade om att hitta sin (nya) identitet. Om att förlora sig själv för att hitta sig själv, om att söka det andliga först... om vilket material vi kommer av, om jord och vatten, om ödmjukhet, om rörelse och centrum, om att börja om igen, om bägaren som fylls på (om den är tom), om hur den inte bara fylls till brädden utan flödar över - om det finns avrinning...

Stopp vid Hanakällan där vi fick nya krafter av källvattnet
Vi kom fram till Fulltofta naturcentrum (utan tidspress - tack vare ett evighetsperspektiv som anammades direkt av en generös, långsamtgående klocka) där taxi väntade för återtransport till Åkersberg. Trötta och nöjda tog vi farväl och önskade varandra en god fortsatt livsvandring. 
Pax et Bonum!



fredag 6 april 2012

Långfredagsvandring

Vi var 10 personer och en hund som möttes kl.12.00 vid Hallaröds kyrka för en kortare (6 km ) vandring till Allarps bjär. Vandringen leddes av pilgrimsprästen Anders Ekelin och han påpekade att vädret som var småkyligt och med hög luftfuktighet kunde vara oss till hjälp att komma i långfredagsstämning. Redan vid första stoppet vid källan ställdes frågan "Vad kostar det att leva?". Denna fråga går ju att fundera kring både rent ekonomiskt och också ur ett existentiellt/filosofiskt/teologiskt perspektiv. Kan dödens faktum hjälpa oss att leva?

Perspektiv får man förhoppningsvis på ett berg där man kan se lite längre. Berget i detta fall, "bjäret", är en hundra miljoner år gammal vulkan som reser sig över odlingslandskapet. Jordmånen gör att marken täcks av örter: blåsippor, vitsippor, gulsippor, vårlök, ramslök, tandrot, liten och stor nunneört, skogsbingel är några som vi lyckades identifiera.

Basaltsten dvs vulkanisk lavasten
Under tiden vi vandrade fick vi fler frågor att fundera kring: Vad är viktigt i livet? Vad håller i längden? Vad vill/behöver vi befrias från? Trots kylan är vandringen lätt och efter matpausen är även ryggsäcken lätt - så lite som behövs för att leva och njuta av vårens förväntan; tankarna kommer då vi vandrar i tystnad och det blir enklare att leva i nuet. Livet som kostar allt - kostar inget. Vad betyder det? Visst kostar det på att ge upp livet - får du sen livet som gåva så kostar det inget - kämpar vi så mycket att vi missar det som är viktigast....och det nya livet, sanna livet som kommer inifrån...varför är det så svårt att se det som finns så nära?

I vapenhuset möttes vi av de som meditationsvandrat en timme före korsandakten. Vi var 25 personer som medverkade i långfredagens drama och fick se altarskåpet stängas."Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig": Jesus ord på korset känns igen från psaltaren 22 som slutar i lovsång "Ty Herren föraktade inte den svage och vände inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om hjälp....må ni alltid vara fyllda av livsmod." Korset pekar framåt - sorgen vänds till glädje, det svarta blir vitt, svagheten blir vår styrka - allt har sin tid - påskdagen väntar.
/Gullbritt