söndag 2 februari 2014

Vintervandring 1 februari

Så här vackert var det 2013

Vu var 6 pilgrimer som samlades vid Åkersberg denna milda vinterdag. Vi började i kapellet och sjöng psalm 530:
En dunkel örtagård jag vet,
vars port jag ofta nalkas.
Den lockar med sin enslighet,
när dagen börjar svalkas.
Där inne dväljs min bäste vän,
men jag vid porten dröjer än.

Jag vet en gammal väg att gå,
när morgon åter randas.
Den leder upp mot höjder blå,
där lätt och fritt jag andas.
Från kraft till kraft den vägen bär,
men sällan, sällan går jag där.

Vi är många som längtar efter våren, till sådd och till att känna jorden mellan våra fingrar. Men just nu kan vi bara vänta. Frågan är om vi är beredda när det gäller?

Dagens text är från Matteusevangeliet: ”Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna.
Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl, till dess alltsammans blir syrat.” 

Det stora blir litet då Gud blir ett barn i Marias armar. Och det lilla blir stort som fröet som växer upp. Det lilla uppfyller allt som surdegen som genomsyrar det hela.
För att arbeta in surdegen behöver det knådas, bearbetas - vi gör det med fötterna. Genom att vandra bearbetar vi oss för att göra oss beredda. Beredda på något nytt. Beredda för Guds rike om man vill uttrycka det så.
Samtidigt frågade vi oss Vad vi ränner för? - Gudsriket är ju nära "at hand" (som det uttrycks på engelska) dvs inom räckhåll.

Framme i Hallaröd sammanstrålade vi med tre vandrare från Ö Onsjö. Klockringning och varm och god tomatssoppa välkomnade oss. Vi avslutade med att fira ljusmässa i pilgrimsanda tillsammans.