Långfredagsvandring

Vi var 10 personer och en hund som möttes kl.12.00 vid Hallaröds kyrka för en kortare (6 km ) vandring till Allarps bjär. Vandringen leddes av pilgrimsprästen Anders Ekelin och han påpekade att vädret som var småkyligt och med hög luftfuktighet kunde vara oss till hjälp att komma i långfredagsstämning. Redan vid första stoppet vid källan ställdes frågan "Vad kostar det att leva?". Denna fråga går ju att fundera kring både rent ekonomiskt och också ur ett existentiellt/filosofiskt/teologiskt perspektiv. Kan dödens faktum hjälpa oss att leva?

Perspektiv får man förhoppningsvis på ett berg där man kan se lite längre. Berget i detta fall, "bjäret", är en hundra miljoner år gammal vulkan som reser sig över odlingslandskapet. Jordmånen gör att marken täcks av örter: blåsippor, vitsippor, gulsippor, vårlök, ramslök, tandrot, liten och stor nunneört, skogsbingel är några som vi lyckades identifiera.

Basaltsten dvs vulkanisk lavasten

Under tiden vi vandrade fick vi fler frågor att fundera kring: Vad är viktigt i livet? Vad håller i längden? Vad vill/behöver vi befrias från? Trots kylan är vandringen lätt och efter matpausen är även ryggsäcken lätt - så lite som behövs för att leva och njuta av vårens förväntan; tankarna kommer då vi vandrar i tystnad och det blir enklare att leva i nuet. Livet som kostar allt - kostar inget. Vad betyder det? Visst kostar det på att ge upp livet - får du sen livet som gåva så kostar det inget - kämpar vi så mycket att vi missar det som är viktigast....och det nya livet, sanna livet som kommer inifrån...varför är det så svårt att se det som finns så nära?

I vapenhuset möttes vi av de som meditationsvandrat en timme före korsandakten. Vi var 25 personer som medverkade i långfredagens drama och fick se altarskåpet stängas."Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig": Jesus ord på korset känns igen från psaltaren 22 som slutar i lovsång "Ty Herren föraktade inte den svage och vände inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om hjälp....må ni alltid vara fyllda av livsmod." Korset pekar framåt - sorgen vänds till glädje, det svarta blir vitt, svagheten blir vår styrka - allt har sin tid - påskdagen väntar.
/Gullbritt