Vi pilgrimsvandrar från Haväng till Backåkra på Österlen den 8-11 augusti 2014

 Vi samlades på Solevi, idrottsanläggningen i Kivik som ligger så vackert nere vid havet. Totalt var vi 17 pilgrimer, och så fick vi några extra tyska vänner som delade vår gräsmatta med oss.

Lördag morgon tog vi oss upp till Haväng, vandrade över Ravlundafältet där ljungen blommade och kom ut till havet vid Knäbäcksån. Den blå pärlans bekymmerslöshet tar vi i handen, och vi frågar oss vad vi söker. Vad har prioritet?

Jesus sa: "Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern. Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den." Våra tankar riktas mot det provisoriska - allt ska en gång lämnas - vad blir då kvar? Vad finns i tomrummet?

Att leva ”pilgrim” är ett sätt att tänka och ett sätt att se 

allting som rörligt och föränderligt 

och just därför upptäcka vad som är viktigt. 

Att våga inse att jag inte är färdig, att jag ständigt är på väg.

Pilgrimshunden Tyra

När vi nu vandrar på stranden längs med havet, blir havet bilden av det som är 'större' och som några av oss skulle benämna 'Gud'. Hur samtalar jag med havet? Går det att förhandla med havet? Enligt Muminpappan (Muminpappan och havet) så är det just det som måste till.
Samtidigt som vi vandrar så 'tillverkar' vi vår egen personliga pärla. Hur ser vår perfekta pärla ut? Form, färg, glitter…hur känns den i handen…Vi delar våra tankar med varandra.
Regnet överraskar oss med sin intensitet. Det sista tankestoppet hoppas över och vi återkommer senare på kvällen med funderingarna kring 'persona' och 'mask'. Är masken en bild för den jag egentligen vill vara? Ett skydd för det som vill skada? Eller ska alla masker bort för att du ska träda fram. Vi vänder och vrider på tankarna.

Perspektiv från Kortels huvud

Söndag morgon vandrar vi från Solevi. Om gårdagen handlade om havet så blir dagens tema berget. Om hemligheter - mina och Guds; om det som syns och det som är osynligt; om mysteriet. Vi fortsätter att forma vår egen pärla. Uppe på stenshuvud får vi perspektiv - på det som varit och det som ligger framför oss. Kanske går det att mylla ner det som varit som vi egentligen inte vill veta av, mylla ner så att det får bli till näring för något nytt - ta till vara det som vi aldrig kan bli av med på ett positivt sätt.
Hur flyttar jag 'mina berg'? Hur skapar jag förändring i mitt liv?
Vi delar 'våra pärlor' och tankar. Mässan firar vi vid Knäbäckshusen och sången klingar "När en gång i livets morgon till den gyllne port jag når, då för Jesus stora kärlek ock för mig den öppen står.
Han har öppnat pärleporten så att jag kan komma in. Genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin."

Måndag morgon börjar vår vandring vid Borrby strand. Vi uppmärksammar Tove Jansson som skulle blivit 100 år. Att pilgrimsvandra är att fira gudstjänst - en lek inför Guds ansikte. Precis som Mumintrollen ständigt leker för att öva sig i att leva, så leker vi. Den leken är många gånger allvarlig - allvarlig för den handlar om livet.
Vandringen avslutas vid Dag Hammarskjölds Backåkra, vid Pax-stenen där vi firar mässa tillsammans. I vinden - i ljuset.

Syster Benedict svarade: ”Man går inte in i kloster för att man har förlorat något – man gör det för att man har funnit något.” (ur filmen Klockorna i S:t Mary” från 1945)

Pax et Bonum

Pilgrimsvandring på Olofsleden i Skåne

Fredagen 18 Juli
I norra delen av Agusa by, på vägen mellan Hörröd och Andrarum, finner du den – Agusastugan. Där samlades 11 förväntansfulla pilgrimsvandrare, för att äta tillsammans och lära känna varandra.
Agusastugan är en vinkelbygd korsvirkesgård från mitten av 1800-talet. Den sista personen som bodde på gården var Anna Mårtensson och hon lämnade den i samma skick som då hon föddes här 1873 med möbler, kläder, verktyg, husgeråd med mera i orört skick. 1946 köpte Albo Härads Hembygdsförening Agusastugan på auktion och fungerar som hembygdsmuseum idag.

Denna natten sov vi alla ute - vissa i tält, andra under bar himmel. Förhållandena var perfekta - torrt och varmt.

Lördagen den 19 juli Agusa – Eljaröd ca 19 km 

Vi vandrar från Agusa kl 8.30 - följer Jären (den största sk getryggsåsen i Skåne). Dagens tema handlar om att vara misslyckad. Att i det misslyckade finns en öppning.  Det gamla, det som inte håller får lämnas och det ger plats för något nytt. Evangelium handlar om det nya, det glada budskapet. Vid Alunbruket café stannar vi till och intar förfriskningar och njuter av den vackra trädgården.Strax efter Hallamölla vattenkvarn firar vi mässa. Väl framme i Eljaröd går vi ner till friluftsbadet och därefter är vi hungriga. Vi sover i den gamla skolan (Bygdegården) invid kyrkan.

Söndagen den 20 juli Eljaröd – St Olof ca 16 km 

Vi vandrar från Eljaröds kyrka kl 8.30, några vandrare lämnar oss och andra ansluter. Vi vandrar förbi Amerikagården och Tjörneröds mölla. Dagens tema utgår från Petrusbrevet om levande byggstenar, formbarhet, vårt andliga tempel och om rummets helighet. Vid jungfrukällan möts vi av familjen Lindén Tell, som till vår glädje spontant ansluter till måndagens vandring.
I St Olof blir vi väl mottagna - förfriskningar och visning av kyrkan innan vi firar mässa kl 18.00. Friluftsbadet i St Olof öppnas för oss och vattnet håller hela 32 grader - underbart efter dagens svettiga vandring. De flesta  sover i kyrkan under de öppna valven denna natt.

Måndagen den 21 juli St Olof – Havet ca 16 km 

Vi inväntar de vandrare som kommer med buss till St Olof och ger oss iväg ca kl 9.15. Första rasten blir i Raskarum där Astrid bjuder oss alla 14 på förmiddagskaffe och vår hund på vatten och kött.Vi följer Rörums södra å till Stockeboda, där vi äter en god middag. Vi säger farväl till Ann-Kristin som skadat sin fot – sedan fortsätter vi till Forsemölla – över Rörums backar där vi firar mässa – och äntligen ut till Havet. Vågorna leker med oss då vi kastar oss i vattnet. Vi går längs med stranden och stannar vid Knäbäckshusen där vi sover denna natt.
Dagens tema har handlat om att följa vattnet, om riktning och om att hitta källan. Att törsta och hungra som positiva känslor, om att våga kasta sig ut på djupt vatten. Hur tar sig vårt utflöde för uttryck?

Tisdagen den 22 juli Knäbäckshusen – Stenshuvud ca 10 km 

Idag har många lämnat oss - arbete och vardagen pockar på. Men vi är 6 vandrare kvar och avslutar dagarna med en vandring genom reservatet upp på Kortelshuvud och avslutar i naturrummet på Stenshuvud (efter att ha varit på toppen). Vi anknyter till den åttonde dagen - bonusdagen. Hur långt måste jag vandra för att komma hem? Om uppbrott och förvandling - om övergångar.

Vi har varit totalt 19 vandrare och lika många pilgrimsvänner som tagit emot oss, öppnat sina hem, fixat fika, agerat badvakter och chaufför. Tack för dessa dagar!
Herre, visa oss Vägen - och gör oss villiga att vandra den
Pax et Bonum!

"Helt plötsligt, en dag när du är ute i skogen, ser du träden, himlen och stenarna som för första gången. Du har för en liten stund släppt kontrollen och verkligheten träder fram som den är, i sitt heliga oberoende.

Tomas Tranströmer formulerar i en haiku: Närvaro av Gud. / I fågelsångens tunnel / öppnas en låst port. För ett ögonblick träder fågelsången fram i egen rätt och i stunden öppnas en port mot en inre rymd. Dag Hammarskjöld kallar den för ett centrum av stillhet, omgivet av tystnad.

Vi behöver stå i kontakt med denna inre öppenhet. Vi har så lätt för att recensera. Sekundsnabbt bedömer vi något som vackert eller fult och bildar oss en uppfattning om bra eller dåligt. Så sluts det inre rummet och vi vet hur vi ska tänka och handla. Det är väl uttryck för ett behov av kontroll.

Det handlar om att beröra och låta sig beröras av världen – också där dess brustenhet går i dagen."
(Pelle Bengtsson)