"Vägen - du ska följa den"
Torsdagen den 29 augusti sammanstrålade vi på Abisko anrika turiststation - förväntansfulla och nyfikna. Claes-Jörgen Pohl/Bearfoot North var vår uppskattade lokale guide och vägvisare. Efter information och en god middag gick vi till sängs förhållandevis tidigt. På fredag morgon samlades vi kl 8.30, vägde in våra ryggsäckar som vägde allt mellan 6 kg till ca 25 kg - därefter påbörjades vår 7 dagars vandring. Leden startar i Abisko och följer Kungsleden dryga nio mil till Nikkaluokta.
 |
På väg - 11 pilgrimer vid porten i Abisko fredag morgon
Foto då inget annat anges: Gullbritt Sörensen |
 |
| "Den längsta resan är resan inåt" |
Vädret kom att bli fint, uppehåll och sol de flesta dagar. Orden på vägen rörde sig runt Dag Hammarskjölds anteckningar där han "förhandlar med sig själv och med Gud"- "Vägmärken" och de meditationsord, valda av ärkebiskop em KG Hammar, som är inristade på stenar längs vägen. Det handlar om livets resa, om livet som vandring - en ständig rörelse - med en bestämd riktning. Vandringen börjar med uppbrott och det gäller att ha mod att släppa taget. Livet går inte att ha kontroll över. Livets vandring är en resa inåt, där valv bakom valv öppnar sig, mot okända djup.
Första dagen vandrade vi från Abisko till Abiskojaurestugorna ca 15 km.
Andra dagen var den längsta på ca 20 km, men väl framme i Alesjaurestugorna väntade en varm bastu.
 |
| "Ödmjukheten inför blomman i trädgränsen, öppnar vägen upp på fjället" |
"Ett landskap kan sjunga om Gud, en kropp om ande." Att leva som mottagare - vad innebär det?
Tredje dagen går vägen uppför. Det är ca 13 km till Tjäktjastugan och en vandring över sten. Det är svårt att lyfta blicken då vägen är så ojämn och vi går efter varandra på led. Det är en lättnad att komma utanför leden, på den mjuka ljungen och se längre. Så liten man blir i detta storslagna. Så tryggt att se den som vandrar med renhornet först på leden - att ta riktning på utan att följa slaviskt - där jag väljer min egen väg. Tredje dagens meditationsord: "Men från bortom fyller något mitt väsen med sitt ursprungs möjlighet"
 |
| Tjäktjastugan andas omsorg och stor trivsel i all sin enkelhet |
Fjärde vandringsdagen går vi in i "det nya landet". Efter Tjäkjapasset öppnar sig landskapet. Nu lämnar vi det gamla och går in i det nya. "Den som vänder sig om när han satt sin hand för plogen, han passar inte för Guds rike" (Lukas 9: 62). (Plöjningen markerar att man slutgiltligen vänder blad i odlingen, lämnar förra säsongen bakom sig och går in i nästa. Plogen renar jorden genom att mylla in ogräsrötter och gamla växtrester och förebygger därigenom faktiskt i viss mån både ogräs, växtsjukdomar och till och med vissa skadeinsekter. Kan det vara en bild för våra liv - där erfarenheten myllas ner för att ge ny näring…utan att hindra det nya...)
Denna dagen landar vi i Sälka och njuter av bastun på kvällen.
 |
"Ödmjuk och stolt i tro:
det är att leva detta
att i Gud är jag intet
men Gud är i mig" |
Femte dagens meditationsord: "Insatsen söker oss, inte vi insatsen. Därför är du den trogen,
om du väntar beredd.
Och handlar – när du står inför kravet"
 |
| Classe med renhorn |
Sjätte dagen vandrar vi från Singistugorna mot Kebnekaise Fjällstation. Där väntar civilisationen. Kontrasten mot tystnaden och ensamheten är påträngande.
 |
| Foto: Claes Jörgen Pohl, Bearfoot North |
 |
Foto: Charlie Yeah
|
Sjätte dagens meditationsord:
"Livet har sitt värde
endast genom sitt innehåll – för andra."
 |
| Nikkaluokta kapell där vi firat mässa tillsammans |
Med blandade känslor och lättare packning skiljs vi åt. Resan fortsätter…
"I din vind –, I ditt ljus –.
Hur smått allt annat,
hur små vi – och lyckliga
i det som ensamt är stort."
