Pilgrimsvandring med små och stora

Äntligen sken solen igen efter den senaste veckans ihållande regn, blåst och kyla. Vi var 23 personer och en hund som gav oss iväg på en kortvandring i Hallaröds vackra natur. Vårt tema var pilgrimens sju nycklar och vi fick använda alla våra sinnen - lukt, syn, hörsel, smak, och känsel. "Det som är fördolt för de visa och lärda är uppenbart för de som är som barn." Strax före kl 19.00 anlände vi från källan till kyrkan, där vi avslutade med en enkel andakt och vacker musik.

Vårvandring söndagen den 6 maj

 

Vi var ett gäng på 11 personer mellan 25 och 84 år, och en hund som möttes redan kl 6.00 denna svala vårmorgon. Fåglarna sjöng och någon påtalade att till och med göken gjorde några tappra försök att höras. Dagens tema var att växa i tro. Där tron är väl just myllan där vi ska växa. För att något ska kunna växa överhuvudtaget så måste det få rum och ges plats. Därför får vi rensa bort det som hindrar – rensa bort ogräs som annars hotar att kväva och förminska växten. 

Detta var ord vi bar med oss de första sträckorna. Trots att vi gick långsamt så kom vi fram till Dagstorpssjön i god tid. Vi avnjöt vår matsäck och njöt av den värme som kom från solen då och då. Hundens glädjesprång i löven blev vår tanke om friheten som nyckel i all kärlek. Söndagens texter handlade alltså också om kärlek: "Detta är kärleken...inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss." (Johannesbrevet).

Att älska är att ge rum för växt, menade vår pilgrimspräst Gullbritt som denna dagen ledde vandringen. Att synda är att missa målet, vilket vi gör då vi försöker få makt över kärleken - istället för att ta emot den som den gåva det är. Gud ger oss det vi behöver inte det vi förtjänar. Som kristen är det är ok att inte vara ok - på det sättet är vi benådade, satta på fri fot trots skuld.

Mest beständigt intryck denna dag gjorde just växtligheten - de nyutspruckna löven, körsbärs-blommorna, vitsipporna - färgerna, dofterna och ljuden...

Vid källan fick vi sällskap av Lena som vandrat under två dagar och som nu kom från Röstånga via skåneleden. Hon delade med sig av sina tankar och sedan gick vi den sista biten till kyrkan till kyrkklockornas klang. Vi bjöds på tunnbröds-rullar och hemmagjord saft (mycket god) och kaffe (tack Anna och Gunnel). Sedan avslutade vi dagen med att fira mässa tillsammans.

Vandring i heligt rum

Samling vid Vittserödsgården

Söndagen den 22 april var vi 32 personer som trotsade regnet och begav oss till Vittseröd och det gamla stenbrottet för att pilgrimsvandra i historisk miljö.

Numera är "Pågagraven" vattenfylld

Här togs för 1000 år sedan sten till flera kyrkor bland annat Lunds domkyrka, Vä kyrka, Höörs och Hallaröds kyrka.

Mats och Eva Wigell var vägvisare och Anders Ödman berättade entusiasmerande. Vi stannade 5 gånger för reflektioner över det heliga rum som byggs av sten - både yttre och inre. Det handlade om att rikta sig mot ljuset, att få rätt perspektiv, om att kantiga stenar är lättare att foga samman, att ju (öd-)mjukare en sten är desto lättare är den att forma, att se livet som en triumfvandring (i triumfkorsets tecken), om mellanrummen som helst ska vara tomma för att kunna fyllas med något nytt - det sanna livet....

Spåren efter brytningen är många och det är ett mycket vackert område med ett flertal kvarliggande kvarnstenar (som i och för sig vittnar om människors förlorade arbetsinkomst då kvarnstenar plötsligt inte längre efterfrågades).

1897 hände här ingenting men år 2012 så fikade vi här - och regnet gjorde en kort stunds uppehåll

Må Bra helg 13-15 april på stiftsgården Åkersberg

Fredag

Efter att ha ätit en god middag i trevligt sällskap, lyssnade vi (ca 25 personer) till Katarina Gisow som visade bilder och berättade om sin pilgrimsvandring förra sommaren; "El Camino - 80 mil - ur mitt perspektiv"- inspirerande!

Lördag

Lördag kl 10.00 var vi 12 personer och en hund som samlades för att  pilgrimsvandra till Dagstorpssjön. Pilgrimsprästerna Anders Ekelin och Gullbritt Sörensen ledde vandringen. 

Vitsipporna blommade

På vägen till Dagstorpssjön hade vi sju stopp - vid varje stopp fick vi en nyckel till vårt andliga rum: Frihet, Enkelhet, Bekymmerslöshet, Tystnad, Långsamhet, Delande och Andlighet. Vandringen avslutades med att vi firade pilgrimsmässan tillsammans ute på udden vid Dagstorpssjön.

Kl 15.00 var vi tillbaka på stiftsgården och några valde att sätta sig i bastun direkt, andra tog en fika och var sedan med på yoga ledd av Madeleine Arderup. Dagen avslutades med middag, mys framför brasan och samtal.

 Söndag

Även på söndagen samlades vi som ville vandra (9 personer och en 'annan' hund) kl.10 i kapellet på Stiftsgården. På morgonen var det kallt och duggade lite, men det klarnade snabbt upp och blev en solig och bitvis varm vandring.

 Denna dagen var det en smyginvigning av Olofsleden i Skåne, då vi för första gången med grupp begav oss i riktning mot Fulltofta naturcentrum. Den ordinarie invigningsvandringen sker i sommar, den 10-15 juli. 

 "Pilgrimsmotivet vinner allt större terräng i våra kyrkor. Det är ingen slump. Pilgrimsvandring och vallfärd har alltid varit kännetecken på en levande kyrka. De första kristna kallades "Vägen"."
(ur Lilla pilgrimsboken)

Efter lunchpausen vid Bjeverödsdammarna var vandringen lätt.

Söndagens tema handlade om relationen till Gud som de flesta texter i påsktiden. Vi höll oss kring profeten Jeremias bild av Gud som krukmakaren "som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer". Även idag hade vi sju stopp, och de handlade om att hitta sin (nya) identitet. Om att förlora sig själv för att hitta sig själv, om att söka det andliga först... om vilket material vi kommer av, om jord och vatten, om ödmjukhet, om rörelse och centrum, om att börja om igen, om bägaren som fylls på (om den är tom), om hur den inte bara fylls till brädden utan flödar över - om det finns avrinning...

Stopp vid Hanakällan där vi fick nya krafter av källvattnet

Vi kom fram till Fulltofta naturcentrum (utan tidspress - tack vare ett evighetsperspektiv som anammades direkt av en generös, långsamtgående klocka) där taxi väntade för återtransport till Åkersberg. Trötta och nöjda tog vi farväl och önskade varandra en god fortsatt livsvandring. 

Pax et Bonum!

Långfredagsvandring

Vi var 10 personer och en hund som möttes kl.12.00 vid Hallaröds kyrka för en kortare (6 km ) vandring till Allarps bjär. Vandringen leddes av pilgrimsprästen Anders Ekelin och han påpekade att vädret som var småkyligt och med hög luftfuktighet kunde vara oss till hjälp att komma i långfredagsstämning. Redan vid första stoppet vid källan ställdes frågan "Vad kostar det att leva?". Denna fråga går ju att fundera kring både rent ekonomiskt och också ur ett existentiellt/filosofiskt/teologiskt perspektiv. Kan dödens faktum hjälpa oss att leva?

Perspektiv får man förhoppningsvis på ett berg där man kan se lite längre. Berget i detta fall, "bjäret", är en hundra miljoner år gammal vulkan som reser sig över odlingslandskapet. Jordmånen gör att marken täcks av örter: blåsippor, vitsippor, gulsippor, vårlök, ramslök, tandrot, liten och stor nunneört, skogsbingel är några som vi lyckades identifiera.

Basaltsten dvs vulkanisk lavasten

Under tiden vi vandrade fick vi fler frågor att fundera kring: Vad är viktigt i livet? Vad håller i längden? Vad vill/behöver vi befrias från? Trots kylan är vandringen lätt och efter matpausen är även ryggsäcken lätt - så lite som behövs för att leva och njuta av vårens förväntan; tankarna kommer då vi vandrar i tystnad och det blir enklare att leva i nuet. Livet som kostar allt - kostar inget. Vad betyder det? Visst kostar det på att ge upp livet - får du sen livet som gåva så kostar det inget - kämpar vi så mycket att vi missar det som är viktigast....och det nya livet, sanna livet som kommer inifrån...varför är det så svårt att se det som finns så nära?

I vapenhuset möttes vi av de som meditationsvandrat en timme före korsandakten. Vi var 25 personer som medverkade i långfredagens drama och fick se altarskåpet stängas."Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig": Jesus ord på korset känns igen från psaltaren 22 som slutar i lovsång "Ty Herren föraktade inte den svage och vände inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om hjälp....må ni alltid vara fyllda av livsmod." Korset pekar framåt - sorgen vänds till glädje, det svarta blir vitt, svagheten blir vår styrka - allt har sin tid - påskdagen väntar.
/Gullbritt

Vintervandring vid kyndelsmäss

I strålande vinterväder med gnistrande tunnt snötäcke, sol och 17 graders kyla mötte tio påpälsade vandrare och en hund upp vid Frihetens kapell på Åkersberg.

Eftersom det var dagen före Kyndelsmäss (ljus) så var vår pilgrimspräst Anders Ekelins tema just ljuset, det inte och yttre ljuset, men också mörkret som måste till för att vi skall kunna se sådant som bara kan ses i just mörker.

Leden var för en gång skull lättgången och blöta delar hade fruset till is. Solen värmde och temperaturen var snart nere på minus 10-11 grader.

Vid Dagstorpssjön fanns Leif som vanligt på plats med en värmande brasa och här tog vi middagspaus med grillad korv och annat gott. Vi gick en bit på sjöns is som omväxling där en hel del skridskoåkare gled fram på det goda föret.

Väl framme vid Hallaröd (i mycket god tid) fick vi njuta av värmen i församlingshemmet där vi sedan bjöds på värmande soppa. Vi tackar så mycket!

Efter pilgrimsmässan väntade skjuts för hemfärd. En av de bästa vintervandringar jag har upplevt. Allt gick som en dans med många goda tankar efter orden vi fick under vägen. Fyra pilgrimer från Onsjö församling mötte upp vid Hallaröd.

Pax/ Per Herrmann

Trettondedagsvandring

Vi var 14 personer mellan 12 och 79 år och en hund som möttes för att vandra mellan Höörs och Bosjöklosters kyrkor.  Många av oss började med att fira gudstjänst i Höörs kyrka kl. 11.00 - dagens tema var Jesu dop (genom Johannes Döpare).

Vi stannade vid Klockarbackens kapell och Anders talade om Vägen - om att bereda vägen (vilka hinder finns i våra liv?) och att vara beredd.

Vi fortsatte mot Stenskogen och blev där bjudna på värmande glögg och pepparkakor av tre ungdomar - tack!








Efter det andra stoppet fortsatte vi under tystnad till Stenbrottet. Bokskog -







- granskog -

- kalhygge - följde på varandra.



Vi lättade på våra ryggsäckar genom att fylla våra magsäckar. Milt väder och storm hade fällt många träd och med detta för våra ögon försökte Gullbritt säga något om den Heliga Anden - även om vi inte begriper så kan vi bli gripna av Anden.





Vägen mot Lillö var lerig och vattensjuk. Och vi närmade oss ju vattnet. När mörkret sänkte sig gick vi genom hagarna längs med Ringsjöns strand och välkomnades av tända marschaller längs allén som leder till kyrkan.

Innan vi avslutade med pilgrimsmässa i Bosjöklosters kyrka lät vi värma oss med en god tomatsoppa och ostfrallor (tack Anneli!).  Här delade vi också några av dagens intryck. Rödkindade, trötta och nöjda kom vi tillbaka till Höör vid kl 18.30.

En dag - ett liv.